Förebilder del 1: Mamma
Tänkte snacka lite om förebilder i detta inlägg.
Jag har några som jag verkligen ser upp till och som jag tycker ska få lite mer plats. Här och överallt.
Jag tänkte att jag tar en person i ett inlägg i taget. Blir nog mer läsvärt så.
Första personen jag vill prata om, det är min mamma.
Mamma. Åh, vart ska jag börja...
En av förebilderna jag ser upp extra mycket till, för jag har nog aldrig stött på en så stark, så omtänksam och så modig kvinna som henne.
Hon stöttar och framför allt peppar som bara den, i verkligen a-l-l-a lägen.
Mamma, när jag blir stor, då vill jag bli som du.
Jag vill ha den styrkan som du alltid haft att orka med allt, i hemmet och överallt. Jag har alltid beundrats över just det hos dig.
Din favoritsyssla hemma är tvättstugan. Haha, tycker det är lite kul, men samtidigt ganska inspirerande på något sätt då tvätten är och alltid har varit en väldigt stor del av hemmet. I alla fall hemma i min familj, då Melvin och pappa spelat bandy sen många år tillbaka...
Jag har många gånger tänkt att, fasen hur orkar du? Du jobbar, lagar mat, tvättar, diskar, städar och hinner även umgås med familjen och vänner.
Power Woman i min värld!
Visst, vi har våra stunder då allt kanske inte är perfekt. Men vem har inte det?
Tänk då alla de gånger vi skrattat tillsammans.
Vill aldrig att de ska ta slut. Gillar de stunderna starkt. De övervinner allt gnäbb och tjafs som någonsin funnits.
Du har hjälpt mig mycket i mitt liv. Du har alltid funnits där, och följt med mig på saker som jag tyckt varit jobbiga. Som t ex. sjukhuset när jag var mindre och skulle ta prover osv.
Vi har klarat av saker tillsammans. Vi sprang tjejmilen i stockholm, vi cyklade tjejvättern och jag hoppas vi får göra mer saker tillsammans i framtiden.
För det är bland annat sånt som betyder så mycket för mig.
Du har peppat mig (och gör det fortfarande) otroligt mycket när det gäller jobb.
De där städjobben jag hade, som var så tråkiga så man kunde spy på dem.
Jag gick dit och gjorde det jag skulle, väl hemma bröt jag ihop och då fanns du där.
Alla samtal vi haft, och fortfarande har.
Och den gången jag mådde så dåligt, och du åkte från jobbet, fick låna morfars bil, bara för att åka in till mig i Linköping och finnas där för mig.
Jag är så stolt över dig och allt du gör och gjort för mig och Melvin. Alltid.
Jag älskar dig, mamma. Så mycket.
